När sysslan inte går att göra: så säger barnet till
Av Erik Nilsen · Kroni7 min läsning
Ibland saknas något för att barnet ska kunna göra sin syssla. Ibland står någon annans halvfärdiga jobb i vägen. Då ska barnet göra tre saker: säga till, visa vad som stoppar och få besked om nästa steg av en vuxen. Barnet ska inte gissa. Det ska inte heller hitta på en lösning med något det inte har fått lov att använda, eller strunta i sysslan och hoppas att ingen märker något. Den vuxna bestämmer vad som händer sedan. Sysslan räknas inte som gjord förrän den faktiskt är gjord eller planen har ändrats.
Det låter självklart. Men i vardagen slutar sådana lägen ofta med att barnet går därifrån och den vuxna tror att barnet har smitit. Med en fast överenskommelse blir det ett praktiskt problem som ska lösas, inte ett gräl om vilja.
Hinder, ändrat besked eller otydligt besked?
Det hjälper att skilja på tre saker som kan se likadana ut:
- Ett hinder: Sysslan går inte att göra som den är beskriven, eftersom något saknas eller något annat måste hända först. Exempel: Torkställningen är full av tvätt som ingen har tagit ner, så de rena kläderna får inte plats.
- Ett ändrat besked: En vuxen har sagt något annat än det som står på listan. Exempel: Barnet står på listan för att duka, men pappa säger: "Du behöver inte duka i dag, vi äter ute."
- Ett otydligt besked: Barnet vet inte riktigt vad som menas. Exempel: "Städa i hallen." Gäller det skorna, jackorna eller allt som ligger på golvet?
Bara det första är ett riktigt hinder. De andra två löser ni med en fråga. Barnet säger ändå till på samma sätt i alla tre fallen. Det går till en vuxen och berättar vad som händer. Skillnaden ligger i vad den vuxna behöver ta ställning till.
Om barnet ofta säger att något "inte går" utan att det finns ett konkret hinder handlar det om något annat. Då kan Barn vägrar hushållssysslor: 5 val som fungerar vara till mer hjälp.
Säg till, visa, bestäm
Överenskommelsen kan vara så enkel som tre ord som ni övar på tillsammans.
1. Säg till. Barnet säger vilken syssla det gäller och vad som stoppar. En mening räcker: "Jag skulle lägga in mina kläder, men lådan är full av sommarkläder."
2. Visa. Om det går visar barnet vad som stoppar. Den vuxna går och tittar på lådan, ställningen eller skåpet. Det tar tio sekunder och undviker många missförstånd.
3. Bestäm. Den vuxna bestämmer nästa steg och säger det högt: "Lägg kläderna i en påse på sängen, så rensar vi lådan tillsammans på lördag." Då vet båda vad som gäller.
Det viktiga i sista steget är att beslutet ligger hos den vuxna. Barnet ska inte själv hitta på lösningar, till exempel flytta någon annans saker eller använda något annat i stället.
Vad barnet säger och vad den vuxna bestämmer
| Barnet säger | Den vuxna bestämmer |
|---|---|
| Vilken syssla det gäller | Om sysslan ska vänta, ändras eller strykas i dag |
| Vad som saknas eller står i vägen | Vem som tar hand om hindret |
| Om något är halvgjort | Om halva jobbet räknas och hur |
| När barnet upptäckte det | När sysslan ska göras i stället |
Yngre barn behöver ofta hjälp att hitta orden. Då kan den vuxna ställa frågorna: "Vilken syssla? Vad är i vägen? Visa mig." Äldre barn kan ofta säga hela meningen själva. Vad barnet klarar skiljer sig mellan barn. Listan i Vad bör barn kunna hemma? Komplett lista efter ålder kan ge idéer, men ni känner ert eget barn bäst.
Tre vanliga hinder och hur de kan lösas
Exemplen nedan är påhittade. De visar hur en överenskommelse kan se ut.
Diskmedlet är slut. Ida, 11, ansvarar för att starta diskmaskinen efter middagen. Burken med disktabletter är tom. Hon stänger maskinen, går till pappa och säger till. Hon ska inte leta efter något annat medel att använda. Pappa bestämmer att han diskar för hand i kväll och att Ida skriver upp disktabletter på inköpslistan på kylskåpet.
Ingen ledig låda. Jonas, 8, ska lägga in rena kläder i sin byrå, men lådorna är fulla av kläder som han har vuxit ur. Han visar mamma. Hon säger att han lägger de rena kläderna i en korg och att de sorterar lådan tillsammans på söndag.
Full torkställning. Sara, 13, ska hänga upp en maskin tvätt, men ställningen är full av storebrors kläder, och de är torra. Hon säger till. Mamma bestämmer att storebror tar ner sin tvätt först och att Sara hänger upp sin när det är gjort. Sara ska inte själv vika och flytta hans kläder om det inte är överenskommet.
Låtsas inte att sysslan blev gjord
När ett hinder dyker upp är det lätt att säga: "Det gör inget, den räknas ändå." Det kan vara en bra lösning, men gör det till ett medvetet val och inte till något som bara blev så. Här är tre ärliga utfall:
- Sysslan flyttas. Den står kvar på listan och görs senare.
- Sysslan byts. Barnet gör något annat i stället, och det är den nya sysslan som räknas.
- Sysslan stryks. Ni stryker den för i dag, och ingen låtsas att den blev gjord.
Om sysslan är kopplad till en belöning är det klokt att bestämma i förväg vad som gäller vid ett hinder som barnet inte kunde rå för. Ett exempel på en husregel: "Om du säger till direkt och gör det nya vi kommer överens om räknas det som att du gjorde jobbet." Det är ett exempel och inget facit. Poängen är att regeln är känd innan situationen uppstår.
I Kroni ser barnet sina sysslor och bockar av dem när de är gjorda. Sedan kan en vuxen godkänna dem. Om ett hinder ändrar planen kan föräldern ändra eller ta bort sysslan, så att listan visar det ni faktiskt kom överens om. Själva samtalet har ni fortfarande ansikte mot ansikte. Appen upptäcker inga hinder av sig själv, och barnet ska inte bocka av något som inte är gjort.
Stoppkort: ifyllt exempel
Häng gärna upp kortet på kylskåpet eller vid tvättmaskinen. Exemplet är påhittat.
| Syssla | Vad stoppar? | Vad barnet gjorde | Nästa steg (bestäms av vuxen) |
|---|---|---|---|
| Starta diskmaskinen | Disktabletterna är slut | Stängde maskinen och sa till pappa | Pappa diskar för hand. Den ursprungliga uppgiften stryks. Ida får i stället uppgiften att skriva upp tabletter på inköpslistan; det är ersättningsuppgiften som räknas som gjord. |
| Lägga rena kläder i byrån | Ingen ledig låda | Visade lådan för mamma | Kläderna i en korg i dag. Sortera lådan tillsammans söndag kl. 11. |
| Hänga tvätt | Ställningen full av storebrors torra tvätt | Sa till mamma och rörde inte storebrors kläder | Storebror tar ner sin tvätt nu. Sara hänger upp efteråt. |
Stoppkort: kopieringsbar mall
Kopiera och fyll i tillsammans med barnet.
När jag inte kan göra min syssla gör jag så här:
- Jag stannar och hittar inte på en egen lösning.
- Jag säger till en vuxen vilken syssla det gäller och vad som stoppar.
- Jag visar om jag kan.
- Jag väntar på besked om nästa steg.
| Syssla | Vad stoppar? | Vad jag gjorde | Nästa steg (bestäms av vuxen) |
|---|---|---|---|
Vår husregel när något är i vägen (skrivs av en vuxen):
Kom igång den här veckan
- Dag 1: Förklara "säg till, visa, bestäm" vid middagen. Använd ett av exemplen ovan.
- Dag 2: Häng upp det tomma stoppkortet.
- Dag 3–6: När ett hinder dyker upp fyller ni i en rad tillsammans. Beröm att barnet sa till, inte bara att jobbet blev gjort.
- Dag 7: Titta på kortet tillsammans. Dyker samma hinder upp flera gånger? Då är det kanske de vuxna som behöver göra något, till exempel handla oftare eller rensa lådorna.
Den sista punkten är värd att stanna vid. Många hinder handlar om sådant som barnet inte styr över, som inköp, utrymme och vad andra i familjen gör. Det är de vuxnas ansvar att se till att det som behövs finns hemma.
Vanliga frågor
- Vad gör jag om barnet säger att något är i vägen bara för att slippa sysslan?
- Gå och titta tillsammans. Finns det ett konkret hinder bestämmer ni nästa steg. Finns det inget hinder handlar det snarare om vilja, och då är det ett annat samtal. Det hjälper att barnet vet att ett hinder betyder att sysslan flyttas eller byts, inte att den försvinner.
- Ska barnet få belöningen när sysslan inte gick att göra?
- Det bestämmer ni vuxna. Många har en husregel sedan tidigare, till exempel att sysslan räknas som gjord om barnet säger till direkt och gör det nya ni kommer överens om. Regeln är bara ett exempel. Det viktiga är att den är känd innan situationen uppstår.
- Får barnet lösa problemet själv, till exempel flytta ett syskons saker?
- Bara om det är överenskommet i förväg. Annars ska barnet säga till och vänta, särskilt när det gäller andras saker eller medel som barnet inte har fått lov att använda. Den vuxna bestämmer vem som tar hand om hindret.
