Barnet avbryts i plansamtalet: lyssna på hela förslaget först
Av Erik Nilsen · Kroni2 min läsning
Barnet börjar förklara ett förslag till ett besök. Efter första meningen svarar den vuxna: ”Vi kan inte använda hela lördagen till det.” Barnet försöker igen. Förslaget var egentligen ett kort besök efter lunch men samtalet handlar nu om den vuxnas bild av en heldagsplan.
Prova att låta barnet beskriva hela det lilla förslaget innan ni bedömer det. Det är ett vanligt samtalsförsök, inget krav på att vuxna säger ja till varje önskemål.
Ge förklaringen en tydlig ram
Säg: ”Berätta vad du tänker. Jag frågar när du är färdig.” Barnet kan använda tre punkter: vem det gäller, vad det vill göra och när. Om barnet tappar tråden, fråga om det vill ha en fråga eller lite mer tid.
Låt en vuxen lyssna först. Flera samtidiga frågor från olika personer kan göra det oklart vilken del barnet ska besvara. Andra kan komma in efter den första förklaringen.
Återge förslaget före svaret
Den vuxna kan säga: ”Jag hörde att du önskar ett kort besök efter lunch, inte hela dagen. Stämmer det?” Barnet får möjlighet att rätta förståelsen innan svaret blir ja eller nej.
Prova den här lilla ordningen:
| Steg | Exempel |
|---|---|
| Barnets förslag | Besök efter lunch |
| Vuxnas sammanfattning | Ett kort besök samma lördag |
| Saknad uppgift | När skulle besöket sluta? |
| Faktiskt svar | Vi behöver fråga värden om tiden |
En fråga om saknad information är lättare att besvara när ni redan är överens om vilket förslag ni diskuterar.
Ta tillbaka ett avbrott
Om du redan har svarat för tidigt, säg: ”Jag avbröt och svarade på något du inte hade föreslagit. Berätta färdigt.” Du behöver inte säga ja som kompensation. Det du rättar är samtalet och förståelsen.
Barnet kan också öva på: ”Jag var inte färdig. Kan jag förklara sista delen?” Den vuxna behöver fortfarande ge plats utan att kräva en perfekt formulering varje gång.
Avsluta med det som gäller
Efter förklaringen kan svaret fortfarande vara nej, ja eller en fråga som behöver kontrolleras. Berätta vilket ni har nu. Om ni ska undersöka något, säg vem som gör det och när barnet får besked.
Nästa gång kan den korta berättarturen ge familjen en mer precis början. Förslaget bedöms utifrån det som faktiskt finns i det och barnet slipper använda hela samtalet till att rätta det första antagandet.
