Två vuxna ger olika svar: låt de vuxna reda ut överenskommelsen
Av Erik Nilsen · Kroni2 min läsning
Barnet frågar om en kompis får komma på lördag. Den ena vuxna säger ja. Lite senare säger den andra nej, eftersom familjen redan har bestämt att åka bort. Nu har barnet två svar och en kompis som väntar. De vuxnas uppgifter och beslut behöver samlas; barnet ska slippa förhandla mellan dem.
Ta reda på vad som faktiskt sades
Börja utan att anklaga barnet för att ha frågat igen. Fråga: ”Vad fick du för besked, och har någon fått en inbjudan ännu?” Det första svaret kan ha varit ”kanske”, eller ett tydligt ja. Skillnaden spelar roll när ni rättar till situationen.
De vuxna kan kontrollera tre konkreta punkter tillsammans:
| Punkt | Exempel på förtydligande |
|---|---|
| Vad gäller frågan? | Besök på lördag från två till fem |
| Vad hade vi redan bestämt? | Avresa till morföräldrarna klockan tre |
| Vad har kompisen fått höra? | Barnet har redan skickat en inbjudan |
Använd inte samtalet till att avgöra vem som brukar vara mest positiv. Ni behöver ett svar om just detta besök, med de tider och åtaganden som gäller nu.
Ge ett besked och ta ansvar för misstaget
Om besöket inte kan bli av kan den som sa ja säga: ”Jag svarade innan jag kontrollerade vår överenskommelse. Det var mitt misstag. Besöket kan inte vara på lördag eftermiddag.” Den andra vuxna behöver inte framställas som personen som förstör planen.
Om ett kortare besök faktiskt är möjligt, kontrollera först att det passar båda familjerna. ”Kompisen kan komma från elva till ett” är ett nytt alternativ, ingen automatisk ersättning. Barnet kanske hellre vill hitta en annan dag.
Ta hand om beskedet vidare
Har inbjudan redan skickats tar en vuxen ansvar för att förklara ändringen för kompisens vuxna. Barnet kan skicka ett vänligt meddelande till kompisen, men ska inte behöva dölja vuxnas planeringsfel eller hitta på en ursäkt.
Bestäm också vad som händer nästa gång ett svar beror på något ni måste kontrollera: ”Vi kollar båda två och svarar före middagen” är tydligare än ”fråga den andra”. Det ska fortfarande gå att ställa en vanlig fråga till en vuxen.
Om krockarna fortsätter, välj en liten förbättring: vuxna kontrollerar befintliga planer innan de bekräftar besök. Prova vid nästa fråga. Barnets besvikelse får finnas kvar utan att ni kräver att barnet genast ska tycka att lösningen är bra.
