Den vuxna bryter familjens lugna stund: hantera samtalet inom överenskommelsen
Av Erik Nilsen · Kroni2 min läsning
Familjen har bestämt en lugn halvtimme i vardagsrummet på söndagsmorgonen. Ett barn läser, ett annat ritar och du får ett telefonsamtal. Du börjar prata högt bredvid dem. När barnet protesterar svarar du att samtalet är viktigt. Frågan är ändå kvar: Vad betyder familjens överenskommelse när en vuxen behöver ett undantag?
Börja med det konkreta: ”Jag svarade här utan att tänka på vår lugna stund. Jag flyttar samtalet.” Du behöver inte berätta vad samtalet handlar om för att ta ansvar för ljudet.
Välj en plats som faktiskt fungerar
Om en annan vuxen finns tillgänglig kan du gå till ett annat rum. Om du ansvarar för ett barn som behöver dig nära kan du kanske be den som ringer att vänta eller bestämma att du ringer tillbaka. Lämna inte barnet utan nödvändig tillsyn bara för att uppnå ett ideal om tystnad.
Ett verkligt undantag kan förklaras kort: ”Jag måste svara nu och stanna här. Jag tror att det tar ungefär fem minuter. Sedan fortsätter vår lugna stund.” Om du inte vet hur länge det tar, säg det i stället för att lova fem minuter som blir en halvtimme.
Begränsa undantaget
Ett nödvändigt samtal betyder inte att hela överenskommelsen är upphävd. Fortsätt inte med fler samtal eller hög musik bara för att tystnaden redan har brutits. Säg till när du är färdig och fråga om de andra vill fortsätta där de var eller välja en annan lugn stund.
Barnets reaktion behöver inte heller bli en diskussion om vems aktivitet som är viktigast. Det kan räcka att bekräfta att läsningen blev avbruten.
Ändra det som återkommande blir svårt
Om du alltid måste vara tillgänglig just då, välj en annan halvtimme eller ett annat rum för läsningen. Ni kan bestämma att korta nödvändiga besked går bra, medan längre samtal flyttas.
Skriv eller säg överenskommelsen så att den omfattar vuxna också. En regel som passar vardagen är lättare att förstå än en sträng regel med osynliga undantag för föräldrar.
